Jag utgick från att Proletären skulle lira hemmamatchen på Åkered så när jag åkte för att se andra halvlek så insåg jag när bilen var parkerad och klar att de var en annan plan. Apelsin. Därmed missade jag första tjugo av andra halvlek och det blev bara sista 25. Men där hände det en hel del.

GSIF hade fått en spelare utvisad i första halvlek och när jag kom stod det 2-1 till PFF. Och jag kom precis när de rödklädda hade gjort mål. Enligt vittnen vid sidan av planen saknade GSIF sex ordinarie och PFF sju. Kanske stämde, säger mig inte så mycket då jag inte sett något av lagen i år. Det som stod klart var i alla fall att PFF var klart spelskickligare men också på gränsen till omständiga med bollen i perioder. De var en man mer och borde sett till kvickhet och kompetens kunnat avgöra matchen mot ett vilt kämpande GSIF. Men bortalaget tilläts hänga i länge och gjorde det bra, la lyrorna bakom ytterbackarna om och om igen och skapade tryck genom sin gängliga forward. Och 2-2 skulle komma. En frispark utanför straffområdet placerades vackert i klykan otagbart för hemmakeepern. Målskytt? Ulrik Källblad Nordin. Då var det sju-åtta minuter kvar. PFF blev lite mer desperata därefter, hade något skott som räddades till hörna. Men GSIF var inte ofarliga i en omställning heller men vi började ställa in oss på att skicka grattis-mess till FC Heden som skulle se detta som ett drömresultat.

Men en frispark en bit utanför till höger sett från GSIF:s målvakt om att bli det sista som hände. Danial Khosravi slog den perfekt i undersidan av ribban och efter lite dueller o sånt kunde Manfred Oppong trycka in 3-2. Och det vilda firandet följdes upp av en domarpipa som förkunnade att matchen var slut. Målet gör 6B till en serie som egentligen bara kan vinnas av två lag. Proletären som leder två poäng före tvåan Heden, med en match mindre spelad. Fässberg och GSIF är ju troligtvis sju poäng efter när PFF spelat sin hängmatch. Det säger ju något. Det plockar de aldrig in.

 

///Dalla