Säsongen 2012 spelade Erik Westermark i dåvarande 6A-laget Bokedalens IF. Fem år senare möter han Brommapojkarna, Helsingborg och Dalkurd med sitt GAIS i Superettan.

Bokedalen gick i graven efter säsongen 2012 (då laget till slut blev elva) och Westermark dök upp 2014 i 5A-laget Olskrokens IF. Karriären gick sedan spikrakt uppåt då han återvände till moderklubben Sävedalen året efter och såg till att de återvände till division 2. 2016 blev det spel med Utsiktens BK i division 1 södra innan GAIS knöt till sig Westermark inför årets säsong i Superettan.

Bloggen tog ett snack med Westermark:

(Foto: Pelle Börjesson / Idrottsfoto / BILDBYRÅN / COP 205)

Hur är känslan efter en halv säsong i Superettan med GAIS?

Personligen så känns det jättebra, jag har fått mycket speltid, mer än vad jag vågade tro inför säsongen faktiskt så det är jätte kul. Jag känner att jag utvecklas hela tiden, GAIS är en fantastisk klubb och miljö att vara endel av. Sen är jag självklart besviken över att resultaten inte gått vår väg och att vi ligger där vi ligger, men jag har en stark tro på det vi gör just nu och är övertygad om att vi kommer vända på detta och bli ett vinnande lag under hösten.

Hur ser sommaren ut för en Superettan-spelare nuförtiden? Är det någon ledighet att tala om?

Det blev en kort sväng till Spanien för min del, vi hade två veckor ledigt från fotbollen så jag körde en vecka där. Alltid skönt att komma iväg lite och slappna av. Annars jobbar jag ju vid sidan av som vaktmästare så det blev inte mycket semester i år, men det gör absolut ingenting, jag är lyckligare än nånsin.

2012 spelade du med Bokedalens IF i 6A och några år senare med Olskrokens IF i 5A och nu lirar du i Superettan! Hur skulle du själv beskriva den resan du gjort genom seriesystemet och var det någon gång under tiden du bestämde dig för att satsa ordentligt eller har det bara rullat på?

Jag får den frågan mer och mer och visst har jag en resa som är lite mer unik än andras. Jag tror nog att ingen riktigt trodde på mig som ung, vilket gjorde att jag aldrig satsade fullt ut i tidig ålder och jag valde en annan väg, jag tog ett uppehåll helt enkelt. Sen blev saknaden av fotbollen för stor och när jag väl började spela igen i 6an så fick jag så mycket beröm att jag bestämde mig för att fortsätta växla uppåt och se hur långt jag kunde nå. Det var faktiskt folk som höjde på ögonbrynen redan när Sävedalen värvade mig när de låg i 3an, främst för att jag inte var någon framstående spelare där innan jag slutade, jag kom aldrig in i A-laget då. Det slutade med att jag blev kapten i laget och vi gick upp i 2an. Sen var jag helt inställd på en ny säsong med SIF men min brorsa Jesper och en nära polare fixade att provspel i Utsikten som Jesper spelar i. Jag ville faktiskt inte först men dom övertalade mig och allt gick bra, det var väll egentligen då jag började satsa ordentligt. Bosko kom dit mitt i säsongen och jag blev gjuten på innermitten under honom, jag har Bosko att tacka för mycket, jag hade inte varit så långt fram idag utan honom.

Vad har du tagit med dig från säsongerna i lokalfotbollen med Bokedalen och Olskroken?

Jag ses ju som en kämpe på plan, och det kommer mycket därifrån. Jag har blivit väldigt orädd och lärt mig att ta stryk, för stryk kan jag lova att man får i de lägre serierna. Det var en väldigt rolig tid och jag har bara roliga minnen därifrån.

Du har lirat på de flesta nivåer i seriesystemet. Vad är de stora skillnaderna mellan att tex spela med Sävedalen och att tillhöra GAIS och finns det saker som är samma både i Superettan och division 5 och 6?

Tempot är den stora skillnaden, passningarna är hårdare och spelarna är snabbare. Sen är det givetvis intresset, jag hatar att förlora men det blir ännu mer påtagligt när man spelar i Gais än när man spelar på Vallhamra IP inför 100 pers. Men det är också helt fantastiskt att vinna, att stå där framför klacken efter en match och dela glädjen med fansen, det är inget jag upplevt tidigare som slår det, absolut bästa känslan man kan ha.

Hur bra koll har du på lokalfotbollen i Göteborg? Tyvärr är finns ju varken Olskroken eller Bokedalen längre men är det några lag eller spelare som du har extra koll på eller följer?

Jag har bra koll ändå tycker jag. Mycket blir ju givetvis via att jag följer Sävedalen, jag går på alla matcher jag kan och har många vänner i laget. Sen är deras tränare Pierre en god vän som jag pratar mycket fotboll med, det gör ju att man har rätt bra koll.

De senaste åren har du klättrat rakt igenom seriesystemet. Nästa steg bör ju vara Allsvenskan och du är trots allt bara 25. Är det något du funderar över eller försöker du bara ta det som det kommer?

Folk brukar skoja om det men det blir svårare och svårare desto högre upp man kommer, men inget är omöjligt såklart haha. Jag tar det som det kommer, hade någon sagt till mig för 2 år sedan att jag skulle starta 10 matcher för GAIS hade jag aldrig trott på det. Jag är oerhört stolt att vara endel av GAIS och min stora dröm nu är att vara med och göra GAIS allsvenskt igen.

Vad har din största drivkraft varit och har du något att säga till alla 20-åringar som harvar i division 6?

Min stora drivkraft är att vinna matcher och sen älskar jag sporten. Man måste alltid tycka att det är roligt, jag har kunnat jobba i lugn och ro eftersom jag inte varit framstående som ung. Men tipset är att aldrig sluta tro, det är aldrig försent, kolla på mig. Och även fast ingen tror på er, fortsätt bara köra, tillslut lossnar det och då bryr sig inte folk om hur gammal du är så länge du är bra. Alla utvecklas olika, jag tror sjukt många lägger ner för tidigt för att dom får en motgång eller något liknande, fortsätt bara köra.

Möjligen en liten känslig fråga men är du GAIS:are i grunden eller håller du på något annat lag?

Jag höll på Barcelona när jag var liten, nu är jag Gaisare ut i fingerspetsarna.

Om vi hoppar framåt i tiden, tror du att vi får se dig i de lägre divisionerna om 10-15 år och i så fall i vilket lag?

Haha ja det gör jag förmodligen om kroppen håller, men förhoppningsvis inte längre ner än Sävedalen. Jag känner mig klar med de riktigt låga serierna, men man ska aldrig säga aldrig, isåfall Öjersjö.

Stort tack och lycka till med allt!

_________________________________________________________________

 

Bloggen har också snackat med lite andra lokalfotbollsprofiler som stött på Westermark genom åren:

 

Anthon Näsström (fd Eriksson) var både tränare och ordförande i Bokedalen under Westermarks tid i klubben:

”Det vore förmätet av mig att säga att jag såg att Erik Westermark skulle bli en elitspelare inom bara ett par år, när jag fick jobba med honom för fem år sedan. 2012 var inte det roligaste året i Bokedalens historia. Vi åkte ur sexan och lade ner föreningen. Däremot var Erik en av få ljusglimtar. Jag var både ordförande och tränare 2012 och fick följa den här killen hela året. Han var lagets klart bästa spelare och jag var lite förundrad över att han inte spelade högre upp i seriesystemet. Erik sa då att han inte hade någon avsikt att satsa på fotbollen och att det var skälet till att han tillhörde oss. Det var tur att han tänkte om. Han krönade sin tid på Jonsereds IP med att ensam avgöra derbyt mot Björndammen i sista omgången. Vi använde honom på lite olika positioner, men främst i de offensiva leden. Fin passningsfot, god speluppfattning och fin fysik präglade honom som spelare. Lägg därtill att Erik var en otroligt lojal lagspelare och en fantastiskt fin person. Han utgjorde en vital del i ett lag som då var i spillror. Ingen är gladare än jag att han har gjort en sådan kometkarriär sedan våra vägar skiljdes åt. Jag önskar honom all lycka i framtiden och hoppas få se honom ännu högre upp i serierna snart.”

 

Fredrik Österholm (numera tränare i Gårda BK) spelade både i Sävedalen och Olskroken med Westermark:

”I med att jag spelat lite med Erik i Sävedalen så hade jag ju lite koll på honom när han kom till Olskroken. Han har ju alltid varit en spelare som varit väldigt trygg med bollen men har saknat framförallt fysiken vilket gjorde att han aldrig riktigt tog plats i Sävedalen. När han sen kom till Kroken så blev jag främst imponerad av hans spelförståelse. Han var den spelare som var absolut roligast att spela ihop med träningarna för att han alltid var spelbar. Han spelade främst ytterback under matcherna och han växte allt efter säsongen gick. Han hade en otrolig kondition och sprang upp och ner på sin kant vilket gjorde att han var ett hot i det offensiva hela tiden. Han gjorde säkert över fem mål som ytterback. Sen är han väldigt allround och kan därför spela på de flesta positionerna. Utöver det fotbollsmässiga så är han en otroligt härlig gubbe som alltid bjuder på sig själv. Han är verkligen värd den plats han tagit i GAIS nu och jag önskar honom all lycka till i framtiden.”

 

Kim Pearce (numera assisterande tränare i Lunden Överås BK) var tränare i Olskrokens IF säsongen 2014 när Westermark spelade där:

”Erik kom som nyförvärv till Olskrokens IF inför säsongen 2014. Vi hade just blivit uppflyttade och det var nog här Eriks resa uppåt i serierna började. Vi signade han från Öjersjö.  Där jag förstod det som att han knappt hade spelat något, att han tagit uppehåll från fotbollen något år. Våra Sävedalenkillar kände till honom sedan tidigare och pratade varmt om honom. 

Det visade sig att vi värvat en av våra absoluta bästa spelare, vilket tog ett par träningar att förstå. Jag tror att det är få som var med i laget då som kunde ana att han skulle presenteras som nyförvärv i Superettan tre säsonger senare.

Erik som spelare och person skulle jag beskriva med ett ord: Energi!

Han var en komplett spelare som var väldigt allround. Han gav sig aldrig och löpte kopiösa mängder under match. Westermark spelade oftast vänsterback men även en hel del på det centrala mittfältet. Det man mest kommer ihåg är hans ettriga spelstil.

En liten anekdot som beskriver den energi pojken låg inne med, är en match någon gång på sommaren. Efter matchens slut kom det fram att Westermark hade haft poolparty dagen innan, dyngnat och kommit direkt till match. Resultatet, vi vann, Erik löpte som ett djur matchen igenom och gick ifrån planen med ”matchens Carling”, priset för Krokens bäste spelare.

En annan rolig sak som inträffade var mot Marieholm borta. Då fick Erik i uppgift att punkta hemmalagets spelmotor Daniel Pereira. Han sprang mer en vanligt denna match, var överallt både i backlinjen och på mittfältet. I halvlek fick jag ta bort punktmarkeringen för Erik höll på att fullständigt löpa ut sig. Då kom det fram att Erik inte såg skillnaden på Pereira och deras långa anfallare Toni Cessay. Han resonerade att det är lika bra att försöka radera ut båda två.

Jag gläds mycket åt Eriks framgångar. Det är lite Bustersaga över det hela. I den här takten blir det väl Blågult om några säsonger. 

Men det är väl som han själv hade uttryckt det -Inga Kônst!”

 

Bloggen tackar Erik för att han tog sig tid och självklart även Anthon, Fredrik och Kim!

 

/Rasta