Nu har vi visserligen vunnit fyra av fem bortamatcher mot Hällesåker genom åren men det är en bortamatch som jag aldrig ser framåt. På konstgräset har vi haft rätt lätt för Hällesåker de sista åren men på gräset är det något helt annat.

Till matchen fick tyvärr Cajsa kasta in handduken men istället var Putte tillbaka och bildade backlinje med Herman och Benji. Thomas som vanligt i mål när Mackan nu är ute och rör på sig i världen. På mittfältet spelade Casper, Jonathan, Hansla, David och Bengan. Framåt var det Arijan och Jakes tur att bilda dagens anfallspar och tillsammans för första gången i år. Bänken befolkades av Robin, Laggan, Simpa, Ullet och Marw.

Hällesåker som slåss för sin existens i serien saknade viktiga kugga som Dahlén, Mattias Svensson och Magnus Johansson och valde att spela skyttekungen Gunnarsson på innermittfältet. Vi tog ganska tidigt tag i matchen och det var väl ingen chock att det skulle bli så men Hällesåker ställde om snabbt på oss vid några gånger, Thomas redde ut ett läge tidigt och vi skapade en del halvlägen. Efter cirkus en kvart kom Hällesåker runt på kanten och vårt försvarsspel där var inte magiskt och flera situationer ledde till en straff. Och som rutinerade Fredrik Karlsson sa, ”jag har sett Johan slå straffar sen han var åtta och han har missat en straff” så man hade väl inga större förhoppningar. Och straffen var enormt säker. 1-0 Hällesåker och en obehaglig känsla infann sig. Men vi fortsatte hålla boll och skapade något riktigt bra läge innan Jonathan drog till bollen från straffområdesgränsen och otagbart var det 1-1. Där och då höll vi på att äta oss in i matchen men första halvlek såg egentligen likadan ut hela tiden. Vi höll boll, spelade småtrevligt där vårt mittfält kontrollerade matchen men i sista tredjedelen var vi inte tillräckligt distinkta. Och Hällesåker fick sina lägen när vi gick bort oss ibland, Herman räddade ett givet mål på ett inspel bland annat. Hällesåker gick dock till ledning med 2-1 i paus. En boll kunde inte vi komma överens riktigt om vem som skulle ta och när Thomas väl klev på så halkade han i mål och Gunnarssons långa löpning från mittfältet belönades med ett enkelt mål då han lobbade över Thomas som nästan satt ner i gräset. Tråkigt.

I paus bytte vi in Robin och pratade om att spela mer i djupet än i första. Sen påtalade vi att Hällesåker släppt en hel del mål i andra halvlekarna och betonade tålamod och att vår ork skulle räcka längre. Tidigt höll Hällesåker på att göra 3-1 men vi kom undan med blotta förskräckelsen.

Och efter en kvart kom 2-2. Då hade vi käkat upp sista tio minuterna och skapat flera hyggliga lägen, nu drev Arijan bollen längs med straffområdet, klackade till Bengan som lirade in bollen till Robin som stabilt tryckte in 2-2. Riktigt gött och då med en halvtimme kvar att spela. Hällesåkers bästa chans därefter var när vi slog en lös hemåtpassning och Thomas rensade i sista stund. I den 68:e minuten kom så också 3-2 då Bengan slog hörnan som Jake tryckte in. Viktigt och skönt. DÅ kändes det lite som att matchen var vår. Sista kvarten bytte vi in Laggan och han hann med att göra avtryck i matchen precis som senast när han avgjorde matchen mot Balltorp. Nu slog han passningen på vår nya hörnvariant och Robin på bortre stolpen styrde in 4-2 med låret. Då var butiken definitivt stängd. Och på slutet gjorde Laggan också 5-2. Innan domaren blåste av han Gunnarsson göra sitt tredje mål för dagen när vi slarvade i eget straffområde.

Tre sköna poäng med sig hem. Dock blev det väldigt dystert i truppen då Herman skadade knät, korsbandet med väldigt stor sannolikhet i samma knä som han redan opererat korsbandet i för några år sedan. Därmed lär vi väl inte få se Herman i FCF igen och det är en sorg för föreningen men framförallt trist för Herman. Då tre poängen var sköna men skadan förtog väldigt mycket av det. Antar att de är samma känsla som Finlandia hade efter segern mot Näset då skyttekungen Keric också skadade sitt knä allvarligt.

Nåväl. Match på tisdag igen. Denna gång mot Masthugget.

 

///Dalla