Nu är det dags. Serierna skall efter några veckors paus på bloggen sammanfattas. Och det är naturligt att börja i rätt ände. 4A var ju på förhand lite av lokalfotbollens flaggskepp i år. Storsatsande Jonsered, lika satsande Kozara, Kode som ramlat ner från trean men med ett minst sagt intressant lag, klassikerklubben Gårda som imponerade stort i cupspelet och Partille som plockade in flera intressanta spelare och ny tränare Landahl. Lägg till tunga Lunden, svårspelade Semberija med väldigt hög potential. En oerhört intressant serie på förhand!

Och det slutade med att Kozara mosade serien, Jonsered blev tvåa och mosade därefter kvalspelet till trean, ur åkte nykomlingarna Mossen och Partille som föll som en sten. Minst sagt. Hur sammanfattar man då serien i stort?

Vi fick en enorm spänning i bottenstriden hela vägen till sista omgången. Toppstrid avgjordes rätt tidigt och Jonsered blev tidigt klar tvåa, samtidigt så var det flera riktigt bra lag i spel i år vilket man får ta med sig också även om spänningen kanske uteblev i ett större sammanhang.

  1. FK Kozara – Robin Andersson plockades in som ny tränare från Komarken. Med ett enda krav. Ta laget till div III och Andersson lyckades med det som de andra tränarna misslyckats med de senaste åren, att vinna serien. Kozara satsade som vanligt med flera nya spelare med meriter som hade gjort dem till framstående i många av de andra lagens omklädningsrum. Ganska tidigt visade det sig att Andersson fått ordning på laget och när man sammanfattar året så vann de ju båda matcherna mot Jonsered bland annat. Marginalen blev till slut hela tolv poäng före Jonsered på andraplatsen. Det var Kozaras år i år och visst har de alla möjligheter att bli ett topplag i trean även nästa år, dock under nytt styre. Det ryktas att Niklas Sernevall från Kungsbacka och tar över. Mycket stark säsong av Kozara i år!
  2. Jonsereds IF – Efter två raka degraderingar så var känslan att Jonsered(till skillnad från andra storklubbar som åkt ur flera serier på kort tid) bestämt sig för att satsa sig ur krisen. Och det gjorde man, flera viktiga kuggar kom tillbaka och Daniel”Danis”Karlsson fick ansvaret att basa över det namnkunniga laget. Ett lag som dessutom förstärktes av Björn Anklev från ÖIS nån omgång eller två in i serien. En ganska svajig start på säsongen var det men allt mer klättrade de in i säsongen och blev väldigt tunga att ha och göra med. Jag såg de gulblå i kvalet och det var inget skönspel det handlade om. Boll ut på kant och inlägg där man hela tiden var tunga i boxen och det räckte helt klart i år, svårt att försvara sig mot så många rejäla och duktiga i ett straffområde när inläggen haglar. Slutade klar två till slut och i kvalet var det inget snack! Jonsered är tillbaka i trean och gav vingar till föreningen igen.
  3. Kode IF – Kungälvslaget åkte ur trean förra året via kval men lyckades nästan förstärka laget inför året. Men framförallt har man i år haft med sig Anderberg i spel och seriens kanske bäst Rasmus Haraldsson stannade kvar. Men det började inte bra, först i fjärde omgången vann de en match, då mot Jonsered och det säger väl en del om kapaciteten. Som vanligt är det defensivt man inte räckt till och offensivt bäst igen. 64 mål framåt. Under sommar förstärkte man också med hemvändaren Oscar Wallén och det gav ju offensiven ytterligare en dimension. Vilket visade sig på hösten då man vann mot de flesta lagen, bland annat Jonsered och kryssade mot Kozara. På de sista fem matcherna gjorde man hela 27 mål.. Enormt. Våren fällde laget.
  4. Gårda BK – De vinröda hade som mål att etablera sig rejält i år, andra säsongen för denna gång i fyran och gjorde det riktigt bra. En final i cupen gav ett bra självförtroende och under våren såg det riktigt bra ut. Trots någon riktig skyttekung plockades poängen och bland annat kryssade man hemma mot Jonsered efter att bortalaget kvitterade sent och man lyckades besegra Kozara dessutom. Men hösten var svajig men det blev i alla fall kryss mot Jonsered igen. Men truppen var tunnare under hösten och bästa offensiva pjäsen Philip Jonsson gjorde knappt en match och bästa målskytten Anton Bengtsson var mestadels skadad. Stark säsong av Gårda som bör vara i toppskiktet för att stanna.
  5. SKIF Semberija – Semberija är alltid svårspelade, kan slå alla lag i serien men samtidigt loosa mot alla lag och precis det har vi sett under året. Vann hälften av matcherna och det känns som en rätt lämplig utdelning i slutändan.
  6. Stenkullen GOIK – Intressanta nyförvärv inför säsongen där Mellberg och Forsberg stack ut mest, de rutinerade herrarna plockades från Lerum och höjde säkerligen nivån rejält. Ett tag var de på väg mot toppen för att retas om andraplatsen men så blev det inte riktigt hela vägen men en fin sjätteplats får man säga och vi kan nog räkna med ett vassare Stenkullen nästa år.
  7. Nol IK – Nykomlingen har gjort det strålande. Vann mer än de förlorade och det är ingen självklarhet som nykomling. Men poängen har ramlat in med strid ström och de har inte behövt oroa sig för botten. Tappade Talat i augusti men det verkade inte störa något större och de visade dessutom inställning när de vann borta mot Mossen i sista omgången när de inte hade något att spela för men därmed räddade kvar Guldheden i serien.
  8. Lunden Överås BK – Oj vilken svag start det var på säsongen. Lunden tog två segrar på första tre. Men sen var det tunt. Massor av skador gjorde våren riktigt tung och de låg länge på nedflyttningen. Jag såg ångestmatchen mot Mossen i slutet av våren och då blev det en fin trea och i höst fick de bättre fart på det och de klarade sig till slut ur bottenstridens grepp och kan se tillbaka på en tung säsong som de säkert vill glömma.
  9. Floda BoIF – Kan man säga att säsongen varit intetsägande? Jag tror faktiskt att jag säger det. Det har aldrig bränts neråt och det har aldrig hänt något kul uppåt på hela säsongen. Men de är ett av få lag som piskade Kozara i år, säger väl något Torefalks två år som chef har landat på ett ganska ok betyg!
  10. Guldhedens SK – De lever! Guldheden lyckas ju gång efter annan lösa nytt kontrakt så också i år och det var återigen på det berömda håret. Men de lyckas gång efter annan att kravla sig ur tuffa lägen. Trots tre förluster på de fyra matcherna mot de två nedflyttade lagen. Det säger något det. Haft en väldigt fin fotbollsspelare i Felix Kristoffersson som gett eko i serien, kanske seriens MVP? 2018 så blir det 4A igen!
  11. Mossens BK – Nykomlingen som gick in i serien med ryktet om sig att vara ett riktigt brunkarlag. Oavsett hur man spelade så räckte man inte till under våren och vi var många som räknade bort dem direkt. Segern i premiären följdes upp av tio raka förluster, det var ju sådär. Därefter fyra segrar på de sista elva matcher men den svaga våren gav ett negativt utfall även om de levde hela vägen till sista omgången, men det skall sägas. I år krävdes det ovanligt få poäng för att lösa kontraktet. Nya tag i femman nästa år.
  12. Partille IF – Det satsades inför året. Nye Kristofer Landahl skulle tillsammans med Kim Roland lotsa Partille mot toppen med spelare som Fredrik Pettersson, Daniel Berner, Sargon Gorgius och Joel Perkhed bland annat. Och inledningen var stark, de imponerade verkligen men efter omgång tio tror jag faktiskt inte att PIF vann en match, de tappade spelare efter spelare och känslan är att det inte varit speciellt kul i PIF denna säsong. Jumboplatsen blev det till slut och nu blir det att börja om i femman.

 

///Dalla